-

Känslan jag går runt med är helt jävla vrickad. Förstår inte hur den har hamnat där och vet inte hur jag ska få bort den. För den är galet irriterande.
Det känns som jag i något slags vänteläge, väntar på att någonting ska hända, börja, starta whatever.
Som om det gamla är passerat och det liksom verkligen ligger kvar i det förflutna, det nya är outforskat och verkar inte komma igång.. Alltså.
Hur ska man beskriva? "Det nya" .. haha, skolan och allt är ju i full rulle men sen då. Var det inget mer?
Jag kanske saknar nått, någon. Kanske behöver att det händer mer.
Inte bara tåg,skola,tåg,sova,äta,tåg,skola,sova,äta,tåg blablabla.
Det har väl ioförsig inte bara vart just det men det här håller inte alltså.
Skiiiiiitjobbigt. Vill inte lägga mig i sängen än. Orkar inte vända på luren och se om jag har något sms som väntar.

Juste kom på en sak. Nu kommer jag säga massa som egentligen folk kanske inte vill läsa men det är skönt att få ur sig.
Jag kan inte vänta, alltså.. På att någon ska komma, ett program ska börja, ett sms ska komma, ett samtal ska komma. Jag blir orolig. Kanske inte direkt på det där med ett program men resten.
Jag tror jag vet varför nu för jag har tänkt på det ett tag. De va när Beje inte, alltså, när han, ja men ni vet.. Aa då, den dagen hörde vi att det hade hänt nått så vi smsade och ringde 5 miljarder gånger och allt jag hörde var tut..tut..tut "du har kommit till".
Och alla jävla månader efter det när man satt och skrev och trodde ungefär att han hade sin lur med sig i himlen och skulle svara. Hoppades på bara ett tomt sms. Så man visste, att han var där någonstans.. trots allt.
Så ni folk som inte svarar och så när jag skriver osv.. allt jag blir, är orolig.
Ska nästan slänga min lur i väggen, pallar inte med att vänta. Eller? ah.suck. Godnatt? nej jag orkar inte. har världens sämsta bok. aja whatever.nått ska jag väl göra. hej,