Love

Måste tillägna ett inlägg till min mamma och pappa..
Jag älskar er, ni är bäst i hela världen. Ni hjälper mig alltid med allting, mamma du finns alltid här för det är dig jag bor hos hela tiden, och pappa finns också där hela tiden och jag finns där för han också.
Uppstår det problem pratar vi med varandra om det och det finns ingen som förstår en lika bra som mina underbara föräldrar... Önskar mest av allt att ni bodde tillsammans och att vi var vi mot världen.
Blir så lätt orolig. Fattar inte, känns som ingen känner så om sina föräldrar.
Men så fort dom inte svarar på sms, samtal osv får jag en klump i magen och tror alltid det värsta.
Det är rätt jobbigt, om någon av dom skulle försvinna skulle jag fan dö. Dö, så jävla hårt.. fyfan skulle inte kunna leva. Det är ju ni. Ni som älskat mig sen 20e januari 1993, och kommer alltid älska mig. För den jag är.
Ni har sett mig växa, sätt mig bli en lång blond anna.
Vart med om alla mina envisa, jobbiga, heartbreaked, glada, härliga, stressade, konstiga beteénden.. Hört dumma ord från min mun men ändå alltid funnits där. Aldrig lämnat mig.

Can't imagine a life without you guys, ni är dem som gör det värt att leva
Jag älskar dig mamma Ann Wexell och dig pappa Lennart Wanqvist, nu då & föralltid. Mest av allt!

/Eran lilla Anna Eliza Emelie Wanqvist

fotografi taget på mitt dop, 7e juli 1993


Båda från i somras

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0