-

Hej du min käre vän:)
Hur går allt där uppe? jag valde att skriva här för jag tror alla som har mig som vän på bdb inte orkar läsa så långa texter. Och bdb är ju till för att lägga upp bilder, inte skriva värsta breven. Så jag skriver på min blogg till dig istället.
Iallafall. Igår var jag med Johan, Ola, Linus(lodarn), Victor & Kotte.
Vi åkte in med pontiacen till stan och cruisade runt! Du vet hur det brukade vara. Och helt ärligt, jag kan verkligen inte beskriva saknaden av dig i den dära bilen igår. De va helt sjukt. När din låt kom, 6:2, jag och Johan kan inte lyssna på den. Det går inte.
Den kom och dom som satt där fram vart så jävla sega på att byta och jag och Johan bara skrek byyt byt byt föriheelvete!!, Den kom in på första versen.. Åh panik. Tårarna bara fylldes i hela ögonen. Men jag ville inte ställa till med någonting, så jag kollade bara ut på vimlet utanför. Johan såg det, så kramade han mig och så kände jag hur jävla jävla jävla mycket vi saknar dig. Helt jävla sjukt. Egentligen borde jag lyssna på låten med glädje, efter alla gånger vi suttit och sjungt på den där, alla gånger man skrattat åt dig när du sa "sätt på 6:2, sätt på 6:2, kom igeeen dååå!!"..
Men början på låten blir bara så panik. Den känns bara så.. jag vet inte. Jag vet inte, men ni vet hur det känns när man hör någonting eller ser någonting som man är oförberedd på? När man får en sån här ångest-fylld känsla i halsen, ner i bröstet typ.. jag vet inte hur jag ska förklara den. Men så känns det när jag hör början på T.I - Whatever you like.. (6:2).
Ja herregud.. Sen mitt i natten, halv fem. Johan, Victor hade somnat, Kotte var kvar inne i stan med sina andra raggerpolare, Ola körde. Så när vi åkte förbi din plats tog jag handen på Linus axel och han bara nickade.
Fan va de kändes bara just så, sorgset. Men vi bestämde att någon söndag i sommar, klockan 3 på natten ska vi gå upp till din plats. Sitta där och bara vara. Träffa dig helt enkelt.
Vi har gråtit mycket tillsammans efter din bortgång jag och Linus, de känns som nått samband jag vet verkligen inte vad.. Men e glad för att han finns där iallafall.
Och juste, de här kanske inte är något man vill höra, eller jag vet verkligen inte. Men du och Johan är så jävla lika i utseendet ibland. Shit alltså.. blev nästan tårögd när han låg och sov i baksätet igår, så jävla lik dig. Verkligen stirrade, och när man stirrar kan man inbilla sig saker. Fyfan för den där jävla stirrningen.
For christ sake.. får sluta mig inbilla läskiga saker.
Aja iallfall. Hoppas du har de bra fan.. saknar dig så jävla mycket.
Men du är med mig, oss, alla här nere, vid våran sida hela tiden. Jag vet det!
Även fast det är så jävla tungt och sorgset att gå igenom en nära väns död , så är jag så jävla glad för att jag fick lära känna dig. Veta allt, prata om allt. Bli kallad bvän. Bästis liksom.. A fyfan, är så jävla glad för tiden vi hade här med dig på jorden Beje. Du var världens bästa prick! Din cphumor, dina söta skratt, dina busiga leenden, sättet du gick, var, pratade, skrattade, såg ledsen ut. Du var så söt.
Haha shit pommes börjar tänka på alla gångerna de vart fest och vi druckit haha.. galet. Saknar min festgalne bvän fan! Du va ju alltid tagg. Tagg på allt. Och nu i höst skulle vi åka tåg tillsammans varje dag till fredrika bremer.
Men så blev de ju inte.. har valt nynäs istället nu. Jaru.
ja men du bästus.. jag ville bara att du skulle få veta att jag saknar dig, så jävla mycket. Och att du alltid finns i mitt hjärta, i min hjärna. Tänker på dig skitofta. Men don't worry, det är inte sista gången jag hör av mig.
Nejdu, det kommer jag göra 'til the day i die. Och då får du stå ut med mig, i himlen. Föralltid.

Vila i frid min kära "bvän"..
Du är oändligt saknad
1 februari 2009
<3